Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
på Ösa och var så glad åt. Så försvann den. Hela
sommaren ropade du på den. Sedan fick du veta att
din mor dödat den.
Stanny bet sig i läppen. Plötsligt lösgjorde hon
sina stora vackra händer från badkappan, som de
krampaktigt hållit fast vid, och lade dem på Angelas
axlar.
— Jag älskade dig, Angela, stötte hon fram, Jag
har aldrig älskat någon så, utom en enda. Min mor
tålde det väl inte. Är det så du menar?
Angela nickade. Beröringen av Stannys händer
kom henne att skälva.
— Sade hon det åt dig? viskade Stanny.
— Ja, viskade Angela tillbaka.
Det var som om de båda måste viska för att inte
fru Landborg där uppe i byggnaden skulle kunna
höra dem.
— Ä!
Stanny log. Hennes ögon började glittra.
— Kom med mig! sade hon.
Hon lade sin arm i Angelas, och snubblande över
stenarna, ivriga och heta, vandrade de bort mot bad-
huset som låg och gungade utanför båtbryggan.
På bryggan tryckte de sig emot varandra för att
ej falla i vattnet. Stanny öppnade och drog Angela
med sig in. Dörren smällde igen efter dem.
I den djupa, av grå träribbor omringade bas-
sängen var vattnet grönt och gult av dansande sol-
reflexer. Runt badhusets väggar gledo vattenspeg-
lingarna i ringar som vidgade sig och krympte ihop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
