Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
— Ja, gör det, sade Alexandra.
Hon såg efter den bortilande unga flickgestalten
och anmärkte:
— Den där nya — vad heter hon igen? — borde
inte tala, förrän man frågar henne om något. Du
har aldrig kunnat uppfostra jungfrur, Lilian. De
bli bortskämda och ta sig ton från början.
— Hon heter ju Frideborg, sade Angela för att
avvända gräl. Det låter som namnet på en villa.
Men ingen svarade henne. Angela avskydde
Alexandras och Lilians små skärmytslingar vid fru-
kostbordet. De voro som ett äldre äkta par som
varje morgon bökar ned sig i samma gamla träto-
ämnen.
Nu kom Paula. Angela gav henne en hastig blick,
då hon lufsade fram till bordet. Det var som om
till och med hennes hår sov om morgnarna. Det
hängde slakt omkring henne, och hennes ögonlock
vöro så tunga att endast ett par strimmor av ögonen
syntes. Hon hade på sig en urtvättad sommarklän-
ning som var för kort för henne.
— God morgon, sade hon otydligt, då hon
satte sig.
Alexandra och Lilian sågo inte upp. Under djup
tystnad åts gröten.
Angela tittade från Alexandra till Lilian och var
nära att brista 1 skratt. Här på landet där de tyckte
att ingen såg dem hade de två väninnorna lagt av
sig all sin stadselegans. De gjorde så varje sommar.
Ur garderobernas och dragkistornas gömmen letade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
