Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
lade båda händerna på Angelas. Piskan hade hon
i den ena av dem, och snärten kittlade Angela i
ansiktet. Då lade fru Landborg också ifrån sig
piskan.
— Nu skola vi vara snälla i sommar, sade hon
och skrattade litet. Inte är väl jag en sådan tyrann
att jag nu vill hålla er två på avstånd från var-
andra.
Angela satt förvirrad. Det gick långsamt upp för
henne att hennes försakelse hade varit onödig.
Fru Landborg hade tagit ett löfte av henne att ej
träffa Stanny mer, och så hade hon inte ett ögonblick
litat på att Angela skulle hålla det. Men den gången
hade hon framställt sin bön till Angela så passione-
rat! Vad hade Stanny sagt som nu kommit hennes
mor att så plötsligt slå om? Var hon kanske rädd
för sin dotter? Var hon icke längre densamma”?
Angela besinnade bara icke att en sådan kvinna som
fru Landborg ej alltid tar de saker hon hittar på
så fruktansvärt allvarligt som en ung människa kan
göra det. Hon spetsar en lekande fjäril på sin nål,
betraktar den med stingande vällust medan den
sprattlar där, men glömmer den så fort vingarna
icke mer orka höja och sänka sig.
Då Angela icke heller nu sade något, ruskade fru
Landborg henne litet.
— Nå, men så sag då något, fröken, utbrast hon
med sitt sjungande tonfall, Sanningen är att jag verk-
ligen blivit en liten smula trött på Stanny. Låter det
besynnerligt? Hon är så tung, Stanny. Sedan hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
