Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
Nu fick hon ju ändå veta, om också i hastigt upp-
dragna konturer, vad Stanny hade gjort under den
tid de varit skilda åt.
Fru Landborg gav henne en liten blick.
— Q, vad ni är intresserad, sade hon litet hån-
fullt. I år ha vi förstås varit i Stockholm, tillade hon.
Jag har måst vara inne för allt det politiska, som ni
väl begriper, det är ju stora tider vi leva i. Det är
allt ändå bra besynnerligt att ni inte mötts.
Angela tänkte på Thomas. Hela detta nyår och
denna vår hade hon ju ej haft tankar för annat än
honom.
— Jag är ju mest med mina släktingar, sade
Angela undvikande.
— Jaha, och så var det ju det lilla löftet, på-
minde fru Landborg henne.
— Tror fru Landborg kanske vi råkats i alla fall,
utan att ni vetat om det? frågade Angela hastigt.
Fru Landborg vände sig med ens mot Angela, och
till sin häpnad märkte Angela att de blå ögonen
skimrade av tårar.
= Nej, jag har tillit till er, säde hon. Der är
något fantastiskt med ungdom. Den är så allvarlig.
Och den älskar så varmt. Men ger den ett löfte, så
är det löftet heligt. Glöm nu, jag ber, hurudan jag
var mot er förra gången vi träffades, För resten, ni
behöver inte glömma. Man skall aldrig glömma!
Varje upplevelse som möter en i de första ungdoms-
åren är som en sjudande het droppe som bränner ett
litet ärr i ens hud, Det är bara bra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
