Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
Och han spatserade beskäftig nedåt gången. spar-
kande stenar och sand omkring sig.
Det var så olika Hans” försynta sätt, att Petra
blev litet häpen. Här hade lille Fans smugit sig
omkring och nästan sett rädd ut, som om han bett
om förlåtelse, när han vågade sig på att ge en
befallning, Det hade inte varit någon hemlighet för
folket att det egentligen varit Betty som styrt går-
den, fastän hon så mycket som möjligt sökt dölja
det. Hade nu Betty varit så dum att hon överlämnat
alltsammans till denne pojkspoling?
Petra fortsatte upp mot herrgården. Hon hade
inte varit här sedan sin brors död. Hön väntade
nästan att han skulle stiga ut på verandan. Det
dröjer länge, innan de dödas steg förklingat. Hur
blygt de än trampat jorden, ljuder ekot av deras
steg i dagar och år efter det de försvunnit. Brukade
också Betty sitta. och lyssna efter Hans? Petra
vände sig om, när hon kommit upp på verandan.
Hon såg ned över den terassformiga trädgården,
Där nere flöt ån. I timmar brukade Hans ro omkring
där i sin båt bland näckrosorna. Också nu tyckte
Petra sig förnimma suset av årslag och ljudet av
vattendropparna som i glittrande regn föllo från
årbladen. Så upptäckte hon inspektorns pojkar som
sutto nere i Hans” båt och metade. Ibland rodde de
ett par slag, så sutto de åter stilla med utsträckta
metspön. Livet fortsatte. Det trängde sig fram över-
allt; Tog båtar och drömlikt stilla åar i besittning.
Johan och Hans! Hade det inte trots allt funnits
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
