Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
Det dröjde ett ögonblick innan Petra svarade.
Men Angela märkte det inte.
— Jo, arrendatorn är sig lik, sade Petra slutligen.
Och Adéle . ..
Hon såg ned på sina händer, och åter var hon i
biblioteket på Eka och Adéles hesa röst slog mot
hennes öra.
— Adéle är sig också lik, tillfogade hon hastigt.
— Det hade varit bättre, om hon förändrat sig,
sade Angela lakoniskt.
— Ja, viskade Petra för sig själv, Det hade varit
bättre.
Men nu skymtade Nybo, Petra hade varit här
förr på ett par korta besök, I den klara aftonen
tycktes henne huset som stack upp ur trädgården så
groteskt fult med sin granna gröna färg och alla
sina sirater och utsprång.
— Det ser hemskt ut, sade Angela leende. Men
det har charm.
— Har det? sade Petra förundrad.
Och i detsamma förstod hon vad Angela menade.
Huset hade något av Peters charm. Han hade ju
själv dragits till det som man drages till något vän-
ligt besläktat. Också han var ful med sitt gutta-
perkaansikte och sina grimaser, som rentav hade
tycke av det gamla husets utsprång och finurliga
krumelurer, men inne i hans ögon glänste väl detta
ljusgröna och älskligt barnsliga som var och förblev
hans tjusning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
