Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
mig, som kan slita mig loss från den heliga familjen
och gå på dansbana. Jo visst! Ni äro avundsjuka.
Och på Frideborg också! Har hon berättat för er,
att hon skall ha en splitter ny klänning — i spanska
färgerna? Jag såg en skymt av henne, när hon höll
på att prova den vid fönstret nere i stugan. Den kom
en verkligen att tänka på tjurfäktning — eller åt-
minstone på tjurar. Adjö, avbröt han sig och steg upp.
Med samma lätta steg som Frideborg nyss vippade
han ut ur rummet,
Stämningen vid bordet blev tät och tryckande.
Peter reste sig oroligt och gick fram till fönstret.
Han såg sin son hastigt slinka ut genom grinden.
Längre upp på landsvägen upptäckte han en ung
flicka i en klänning med lysande färger hastigt
trippa framåt. Det var Frideborg som trots alla före-
satser lämnat resten av kvällssysslorna åt kokerskän,
Stellan sprang inte ifatt henne, som Peter miss-
tänkt han skulle göra. Säkert ville han i sin löjliga
högfärd inte komma samtidigt med henne till dan-
sen, även om han sedan skulle bjuda upp henne:
Så länge Peter kunde se dem, bibehölls samma av-
stånd mellan de två på landsvägen.
Peter log. Han hörde de andra stiga upp från
bordet och gå ut på verandan. När han trodde att
alla gått, vände han sig om och fann att Petra var
kvar och betraktade honom begrundande.
— Jag hoppas du skall trivas här, sade Peter med
ett grin,
— Det hoppas jag också, svarade Petra lugnt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
