Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
Samma morgon hade ett bud kommit med en liten
biljett från Stanny, vari hon frågade om Angela
inte ville äta lunch hos dem på Ösa.
Angela mindes ännu fru Landbörgs ansikte i
kupéfönstret. Hon tänkte på det, när hon nu spat-
serade inne i herrskäpet Landborgs park. Hon tyckte
att den svarta katten på grinden och fru Landborg
häde en viss stygg likhet med varandra. Mitt i det
mjuka och spinnande rann från bådas ögon plöts-
ligt en ondska emot en, som man nyss förut inte
anat fanns där.
När gången vidgade sig och smalt samman med
en stor gårdsplan, blank och gnistrande av vita kisel-
stenar, låg den stora herrgården där, med brutet
tegeltak och grå, knottriga, sandstensliknande murar,
Huset, i tre våningar, såg väldigt ut, likt en klippa
som havet sjunkit undan från. En präktig loggia
med pelare sträckte sig utmed hela framsidan. Och
framför sovrummens fönster i översta våningen
voro lysande bjärtröda markiser nerfällda. Allt-
sammans gav ett intryck av rikedom, av prakt, som
Angela inte riktigt väntat sig.
Stanny måtte inte sett henne. Kanske Angela
kommit för tidigt, och ensam fick hon fortsätta upp-
för trappan till loggian. När hon väl hunnit dit upp,
vände hon sig om. En frisk vind fick hennes kjol
att fladdra ut. Hon blickade ut över havet, betagen
av dess skönhet. Så långt man kunde se, intet land
— Endast dessa svallande blå böljor, denna ljust blå
himmel. Den stora byggnaden, de hundraåriga trä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
