Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
föreföll den mörk, ett oändligt källarvalv, med en
kall och syrlig luft. Slutligen upptäckte hon Stanny
vid ett litet sidobord. Stanny vände ryggen åt henne.
— Stanny, sade Angela lågt.
Stanny vände sig om. Det fång av brokiga blom-
mor hon hade i händerna föll ned på det blanka
parkettgolvet.
— O, så jag bär mig åt, sade Stanny och brast i
skratt. Jag blev rädd, förstår du. Jag visste inte att
du redan var här.
De böjde sig båda ned för att samla upp blom-
mörna. Angela räckte dem hon fick tag i till Stanny.
Deras händer snuddade vid varandra, Då gick en
ilning av glädje igenom dem.
Knäböjande på golvet, sågo de leende och för-
tjusta på varandra.
— Känn så de dofta, viskade Stanny och förde
buketten av blommor mot Angelas ansikte.
Från blomkalkarna droppade pärlor av morgonens
dagg. Angelas mun och kinder blevo fuktiga av
dem. Då tänkte hon åter på det vita körsbärsträdet
och hur hon fört kvisten, tyngd av vita doftande
blomblad, över sin mun.
— Jag måste skynda mig, utbrast Stanny.
— Jag skall hjälpa dig.
De stodo nu vid bordet, och Stanny sköt över en
vas till Angela.
— Fyll den här, bad hon. Kanske mamma tycker
du kan det bättre än jag.
Där fanns röd vallmo och det vita blommande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
