Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
som du vet. En lång tid var han kommenderad till
en plats mycket långt från Stockholm. Nu skall han
komma hit i sommar.
Hon satte sig åter upp.
— Jag har mest varit här ute på Ösa de här
åren, sade hon. Jag har läst. Jag har ridit. Jag har
pratat med folket här, och med hunden. Det är inte
mycket att berätta.
Stanny höll upp: Men Angela väntade. Efter en
stund sade Stanny med kvävd röst:
— Jag förstår att jag måste berätta allt för dig;
Angela. Kanske är jag glad åt det. Om jag inte får
tala, tror jag att jag blir tokig. Vet du, vad jag
har gjort här på Ösa, Angela? Jag har väntat —
på Bernard. Det låter besynnerligt. Jag kunde ju
lika väl råka honom i Stockholm, när han reste dit
på besök. Men då voro hans bråkiga vänner och
framför allt mamma omkring honom. Mamma tål
ingen konkurrens om sin kärlek. Hon vill vara den
första — den enda. Och jag visste ju ändå att
Bernard, när han väl var i Stockholm på permission,
skulle slita sig lös från dem alla och fara hit ensam.
Och ser du här — här träffades vi som förr i värl-
den, som för några år sedan. Ja, ännu bättre var det.
Nu kände vi oss ensamma i hela huset. Mammas
ögon följde oss inte vart vi gingo. Hon spionerade
inte på oss — ständigt svartsjuk på var och en av
oss för den andras skull.
Hon tystnade andfådd.
— Håller du så mycket av honom? sade Angela.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
