Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
skulle Angela till hösten bli tjugu år och Stanny var
nära tjuguett.
Stanny försökte tala igen, Något pressade hennes
hjärta, och hon skulle velat låta sin hemlighet, sin
ångest, långsamt droppa ned i Angelas hand. Angela
förstod det instinktivt. Stanny hade sagt att hon
skulle bli tokig, om hon inte finge tala. Skulle hon
börja gråta igen? Angela mindes inte, om hon någon-
sin sett Stanny gråta förr.
Men Stanny började inte gråta. Ett litet leende
sipprade plötsligt fram över hennes ansikte.
— Kom, Angela, sade hon. Det var då just en
trevlig första pratstund vi ha med varandra. Kom,
så får jag visa dig biblioteket.
Hon gick före Angela ut genom dörren. Vid trap-
pan blev hon stående.
— Jag är så rädd att mamma kommer, viskade
hon muntert. Biblioteket ligger ovanför loggian.
Och som om hunden förstått hennes ord, stannade
han också, lyfte nosen i luften och vädrade mor-
rande omkring sig.
Där har fru Landborg en fiende, tänkte Angela
ofrivilligt.
De gingo tysta nedför trappan. Stanny slog upp
en dörr, och Angela stannade häpen på tröskeln
innan hon steg in. Ett väldigt rum bredde ut sig
framför henne. Först föreföll det henne som om
utsikten över ett nytt och praktfullt landskap öppnat
sig för henne, ett landskap där bjärt röda vallmo-
färger smälte samman med svagt tonande bruna och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
