Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
slitit dem i bitar. Och ändå tycktes hon älska denna
mor som än smektes, än revs. Men nu hade det
kommit något annat till. Bernard? Var hon verk-
ligen förälskad i sin bror? Angela tyckte sig snudda
vid något vanvettigt, otroligt. Hon blundade och hörde
åter Stannys dröjande viskning: ”Bernard!” Hon såg
rodnaden stiga upp i Stannys ansikte. Hennes snyft-
ningar skuro genom Angelas hjärta. Livet, som hon
ännu icke hade någon riktig erfarenhet av, flög
denna natt som en väldig svart fågel med utbredda
vingar och hackande näbb mot hennes gardin.
Kärlek? Hon tyckte den väldiga fågeln fattat tag
i något och höll kvar det mellan sina klor, medan
näbben hungrigt och rovgirigt sänkte sig över det: en
blödande massa som det befjädrade odjuret styckade
i småbitar. Men varje bit fortsatte ryckande och blo-
dig att kämpa emot för att icke dö. Kärlek? Var
det ett blödande stycke av den stora härliga kärleken
som den svarta fågeln hade kastat åt Bernard och
Stanny? Den måste blöda, den måste trasas sönder
mellan två syskon — en bror och hans syster. Kunde
de kyssas som hon, Angela, och Thomas? Det där
stora biblioteket på Ösa hade andats en frän fuktig-
het — en fuktighet efter kyssar, som dröjde kvar
som regndropparna över en mosse som aldrig ville
torka upp. Angela blev rädd för sig själv. Var hen-
nes sinne förvridet, eftersom hon kunde tro på något
sådant?
Angela satte sig upp i bädden. Hon strök håret
från pannan. En strimma månsken flöt fram till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
