Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T09
Hans blick gled i spegeln hän mot sybordet, fram-
för vilket modern aldrig brukade sitta. Det var en
vacker antik pjäs, som tillhört bankdirektörens mor.
Hon hade varit en gammaldags rättrådig och idog
kvinna, och säkert hade hon vid det sybordet för-
färdigat en oändlighet av prydligt sydda handarbe-
ten. Bernard gjorde en lätt grimas och putade med
munnen åt de franska tofflorna, som stodo vid
sängen med sina spetsiga inbilska klackar. Han
tyckte sig ännu höra ljudet av dessa klackar såsom
han som liten hört det inifrån sitt rum sent om nät-
terna. De hade slagit spikar i hans hjärna då. Men
ibland under faderns frånvaro hade han krupit
under täcket, kittlad av skrattlust, då han lyssnade
till moderns klackar utanför rummen och han, fast
han bara var ett barn, begrepsatt hon nu begav sig
till ett möte med någon av husets manliga gäster.
De höga klackarna hindrade henne från att ha några
hemligheter. Säkert hade de andra gästerna, liksom
hennes son, legat och lyssnat spänt till deras slag
mot golvet, kanske också de sprutande av skratt.
Bernard tog vårdslöst en stor pudervippa med
ljusrött skaft äv någon genomskinlig sten och pud-
rade sig över kinderna. Men hans blick hade blivit
bister. Den gjorde honom med ens tio år äldre. Han
tänkte på Stanny. Och han vände sig plötsligt om
och trampade obehärskat på tofflorna, som om han
känt sin mors nakna fötter i dem,
Det var alltjämt en tanke som gnagde honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
