Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
— Jag vet att havet är därutanför, sade han. Men
jag vill inte se det. Jag tycker om stämningen här
och de fördragna draperierna; Man bara anar havet.
Det är litet för stort, för mycket förkrossande, att
ha alldeles inpå sig.
Han höll upp glaset och lät vinet skimra i ljuset.
Så drack han ur det och kom fram till bordet och
fyllde i på nytt. Med glaset i handen satte han sig
på armstödet till Stannys stol.
— Smaka på mitt glas, mumlade han, och hans
röst var litet grumlig.
Stanny drack ur hans glas som en liten hund
dricker, när man sätter fram en skål för honom.
Bernard hade tänt en cigarrett och stack den nu
skrattande mellan Stannys läppar.
— Du ser ut som en page, sade han. Jag tycker
om den där dräkten. Du är varken flicka eller gosse
i den. Ett underbart väsen som har makt att skänka
kärlek både åt män och kvinnor!
Stanny hörde på. Hans knä, runt och kraftigt,
tryckte sig mot hennes. Hon kände sig litet berusad
och lät cigarretten falla.
Hon hade aldrig låtit någon annan man än Bernard
närma sig henne. Visade sig någon särskilt upp-
märksam mot henne, jämförde hon honom strax
med sin bror och förblev kall. Varför var det då
som om ’en elektrisk stöt genomilat henne, bara
Bernard berörde hennes knä? Stanny grubblade inte
som Bernard över deras känslor för varandra. Hon
nalkades den heta lågan som strömmade emot henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
