Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T22
IX.
Midsommaraftonens morgon smög sig Angela
tidigt ut ur det rum där hon och Petra sovo. Petra
vaknade i detsamma Angela stängde dörren efter
sig, men Angela låtsades inte höra hennes utrop,
utan gick hastigt genom salen mot verandan.
Där ute satte hon på sig skorna, som hon hållit i
handen. Klockan var inte mer än sex, och luften
var syrlig av dagg och luktade fuktig, ännu icke
uppvärmd jord.
Angela gick långsamt ned genom trädgården, och
då hon öppnat grinden, fortsatte hon upp till ek-
backen. Det fanns inte ett moln på himlen. Den var
så djupt blå att blicken ville drunkna i den. Och
fast detta blå var så långt borta, tyckte Angela
ändå att en fläkt av en sällsam och kristallisk svalka
nådde henne däruppifrån likt svalkan från ett oänd-
ligt hav. Också hennes hjärta blev genomskinligt
klart och fann sig i att rofyllt spegla himlen. Hon
steg lätt på gräset, böjde sig ibland vänligt ned mot
en blomma, som om det varit en liten syster hon
hälsat på, och nickade åt den, då hon gick vidare.
Nu var hon inne i skogen på stigen som ledde
upp till berget. Här hade hon och Thomas strövat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
