Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
serande, gatflickan och torgmadamen spritta till i
henne. Hon hade kanske mött en förälskad blick
från ett par ögon, som tillhörde en ung och obetydlig
man, som listat sig in i kotteriet och som ofta alle-
nast var en liderlig streber. Men det tänkte hon då
inte på, det generade henne inte alls i sådana stun-
der, utan drog henne. I stället tilltalades hon då
våldsamt av att han tycktes strunta i den fina och
bildade damen och bara brydde sig om könsvarelsen.
Hennes hjärna omtöcknades av de drifter hennes
heta blod rörde upp, och hon styrde rätt mot den
mannen, Tog honom eller lät sig tagas på det vul-
gäraste sätt — utan att omge deras förhållande med
den falska romantik och den löjliga poesi som lätt-
sinniga societetsdamer ändå hålla på för att göra
ägandet av dem mera dyrbart.
Nu hade hon denna vackra midsommarafton åter
väckts till liv och till medvetande om att hon ej
ännu var någon hopplöst gammal kvinna vid åsynen
av Tage Ehrencreutz, Och hon lät aldrig minuterna
rinna ut i sanden, då hon kände sitt hjärta bulta så
där oroligt — ett tecken som för henne blivit den
välkända alarmsignalen till en ny förälskelse:
— Ta här, sade hon och gav honom tillbaka sitt
tomma glas.
Tage Ehrencreutz sjönk ned i stolen. Han höll
det tomma glaset mellan fingrarna med en känsla
av att hon redan givit honom något av sig själv, att
denna öppna ring, som glasets blänkande kant bil-
dade kring en rund skål, var något levande, var ’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
