Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
svara. Det förvånar mig, att jag inte i stället för
att tacka ropade ”Angela!” högt.
— Å, du är glad!
Angela drog efter andan. Han stannade tvärt och
såg på henne:
— Jag är glad och litet ängslig, sade han. Jag
vet inte, hur det här skall gå.
— Var är Cecil? frågade Angela.
Hon tyckte inte riktigt om att han sade att han
var ängslig. Det fanns väl ingenting att vara ängslig
för.
— Han är redan nere vid midsommarstången.
Angela, har du tänkt på mig?
— Nej, sade Angela :med tindrande: ögon, Jag
kom inte ens ihåg ditt namn, när fru Landboörg i
går talade om dig.
Ljudet av fiol och dragspel hördes nu från ängen,
Och när de kommo till en krök av vägen, sågo de
midsommarstången som vajade lätt, behängd med
tunga kransar och virad med löv. Det var mycket
folk, En ringdans var i gång där nere. Ett högt
klingande skratt, kanske Frideborgs, skilde sig
plötsligt från sången, spelet och mumlet av många
röster och steg lösslitet som en drillande lärka mot
skyn.
Då tog Thomas Angelas hand och drog henne ett
stycke tillbaka samma väg de nyss gått. Han såg sig
snabbt omkring. Så böjde han sig ned och kysste
länge hennes mun.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
