Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
Petra hade plötsligt blivit dragen in i dansen.
Framför henne figurerade Tage, som sjöng sånger-
nas ord, medan han tittade på henne under lugg:
Vi knöto, vi knöto förtrodeliga band...
De banden som vi knöto, dem ingen lossa kan...
Adjös, farväl, min lilla vän...
Han kom både ihåg ord och melodier, därför att
de hade haft en guvernant hemma som ofta sjungit
dem för hans syskon. Petra måste mot sin vilja le.
Hoön kände hans hand i sin — (denna hand som
smekt henne så oförsynt uppe i Angelas rum en
våreftermiddag. Nu skakade han hennes hand och
sade adjö. Där var en mängd ungdomar, som 1vå
och två skakade hand med varandra efter dansens
regler och sade ett skrattande farväl åt varandra.
Det var ju skämt. Ingen av dem som voro omkring
Petra och Tage i ringen tänkte på något längre av-
sked. I flickornas och gossarnas heta ögon glödde
redan den eld, som sedan under den svala långa
midsommaraftonen skulle slå upp i flammor i skö-
garna runtomkring Ösa.
Vi råkas väl en gång
vid munter lek och sång...
Fiolen klagade långdraget och melodiskt. Drag-
spelet suckade. Långt uppe i berget skrek en fågel
på ett gällt och besynnerligt sätt. Det var en upp-
sluppen häxdans som satte det tröga svenska bond-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
