Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
förälskat sig i? Kanske hade hon kysst denna Angela
med de mörka ögonen och det blonda håret?
Medan han talade med Angela, granskade han
ivrigt hennes mun, som om han skulle kunnat spåra
Stannys kyssar på den. Vad hade han sagt till
Stanny, då hon den där aftonen suttit nedsjunken i
stolen klädd i sin åtsittande riddräkt? Han mindes
det väl. ”Du är varken flicka eller gosse i den där
dräkten”, hade han viskat. ”Du är ett underbart
väsen som har makt att skänka kärlek till både män
och kvinnor.” Och när han nu märkte, hur Stanny
och Angela förbi honom utbytte blickar med var-
andra, som om de haft hemligheter emellan sig, blev
han het av svartsjuka. Han tog sig för pannan.
Hans tankar voro så besynnerliga att han undrade
om han ändå inte måtte vara litet berusad.
Just då höjde hans mor sitt glas och nickade åt
honom. Han drack ur sitt glas i ett enda drag och
ropade till fru Landborg:
— Är det inte bäst att tända ljuset?
— Jag vill inte ha tänt, svarade hon då. Tänk på
att det är årets längsta och ljusaste natt.
Hon lät upplivad, och hennes röst hade ett litet
gurglande ljus, som påminde om en katts spinnande.
Och i detsamma Bernard tänkte det, satt den
stora svarta hankatten i dörröppningen och betrak-
tade lugnt sällskapet.
— Titta på den där besten, viskade Bernard till
Stanny. Den har kommit hit för att äta upp oss.
Jag blir sjuk av ätt se på odjuret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
