Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
avvant barn skall sträcka ut sin hand efter en basi-
lisks öga”, tänkte Thomas ofrivilligt, då han märkte
hur Cecil i sömnen makade sig ännu närmare fru
Landborg.
Då kom någon ut genom dörren från salen. En
flicka i grann klänning och som nästan gick på tå-
spetsarna, Det var Frideborg. Bernard spratt till.
Han blev obehagligt berörd. Kom hon nu hit för
att ställa till ett uppträde? Men något sådant hade
han ej behövt frukta. Alltjämt på tå som om hon
gått genom ett rum, varest hela familjen sov, och
vore rädd att väcka någon eller störa, kom hon fram
till fru Landborg. Hon hade en vitskaftad parasoll
i handen:
— Fru Landborg glömde den här där nere på
ängen, sade hon och neg. Jag tyckte jag borde gå
hit med den, så att ingen av drängarna trampade
sönder den,
Fru Landborgs ögon glittrade till.
— Ställ den där, sade hon. Och det kunde ingen
av mina egna jungfrur hitta på! De ha inte ögonen
med sig. Vad heter du, min flicka?
Innan Frideborg hann svara, insköt Stellan med
rösten fylld av beundran:
— Det är vår Frideborg. Fru Landborg kan inte
ana vilken sångröst den flickan har.
Alexandra gav honom en liten knuff. Hon sjöng
själv, och hon visste att fru Landborg också hade
sångröst. Stellans upplysning om Frideborg var onö-
dig och hans uppskattning av hennes sång överdriven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
