Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
235
Då rusade fru Landborg uppför trapporna igen.
I dörren till sängkammaren mötte hon Tage, men
hon stötte undan honom. Hon drog ut lådan till
nattduksbordet och tog fram en liten revolver, som
hon alltid hade liggande där.
När hon kom ned igen, höll hon handen med
revolvern bakom ryggen. Den skadade handen
hängde slappt utmed hennes sida.
Hon gick rakt emot Stanny, som ryggade till-
baka alltjämt dragande hunden i halsbandet.
— Tag undan Stanny, sade hon till Bernard.
Eljes skjuter jag henne också.
Bernard, som såg sin mors ansikte förvridet av
raseri, blev rädd. Det var ingen lätt sak för honom
att få lös Stanny från hennes hund. Men på något
sätt blev hon plötsligt som maktlös, det var som öm
marken sjönk undan för hennes fötter, när hon
kände Bernard emot sig. Så lyckades det honom att
släpa henne med sig in i matsalen, hållande henne
hårt i sin famn.
Där stodo de två syskonen och vaggade av och an
i mörkret. De brottades med varandra. Stanny kved:
— Släpp mig, Bernard.
Men Bernard släppte henne inte; Degenererad,
men ändå i mycket en vanlig officersvalp, drillad i
tysk militäridioti, måste han ju hålla med sin mor
om att en hund, som biter sitt husbondfolk, borde
skjutas. Kanske var han svartsjuk också på Gray.
Han tyckte blott att hans mor skulle lämnat detta
åt stallknekten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
