Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
273
nej hon kände det. Hans hjärta slog darrande genom
hela hennes varelse. Nu förnam hon sitt sköte fyllas.
Hon gjorde sig så stor — så stor för att han skulle
få plats. Å, det gjorde ont! Men hon ville vara
tapper! Hon hade en känsla av att rummet stilla
väntade runtomkring henne. Allting väntade med
henne. Det var så tyst. Men när sorlet från vågorna
där ute trängde in, tyckte hon att vågorna ville
komma henne till hjälp. Och med ens förstod hon
att hon inte fick ligga orörlig. Det gjorde ont då.
Hur gjorde vågorna där ute? Det gick som en bölje-
gång genom hennes kropp. Hon rörde sig av och an
sakta vaggande. Själva bristningens smärta kän-
des nu som något outsägligt skönt. Hjältemodigt
tryckte hon Thomas emot sig, och med ens kände
hon honom glida helt in — ända mot sitt hjärta,
tyckte hon med vällust. Och något lent och ljumt
fuktade nu hennes sköte, som om det velat lindra
hennes svidande sår.
Han låg vid sidan av henne.
— Var det svårt? viskade han.
— O, nej!
Hon slog armarna om hans hals.
— Nu är jag din älskarinna! sade hon glatt.
— Ja, sade han.
Då lade hon sitt huvud mot hans bröst. De lågo
alldeles stilla. Hela hennes kropp glödde, Fastän
han tagit bort sina händer, kände hon dem ännu
omkring sig. Hon tyckte att hon alltid skulle känna
dem. Hon trodde också, att hennes sköte alltid skulle
18. — v Krusenstjerna, Älskande pär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
