Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
Och Stellan knackade förgrymmad sönder sitt ägg.
Han förde det till näsan och luktade på det, innan
han vågade äta det. Han gjorde alltid så. De som
sutto i närheten av honom fingo kväljningar därvid,
emedan han ingav dem en föreställning om att ägget
måste vara ruttet,
— Var ägget bra? frågade Paula litet skarpt.
— Ä ja! Ä ja!
Stellan tittade upp och låtsades granska dem alle-
sammans,
— Vet ni vad utseenden angår, sade han, medan
en liten flod av äggula rann utefter mungipan på
honom, så tycker jag faktiskt inte om utseendet på
någon av er i sommar. Ni se absolut glåmiga ut.
Han svängde av och an med sitt stora tomma,
klotrunda huvud. Ögonen vattnades och tycktes
tränga ut ur sina hålor.
— Det är något i luften, sade han vist och blev
tyst.
— Äsch, du pratar, sade Peter godmodigt. Det är
en härlig luft här. Och underbart vackra dagar.
Angela som satt så, att hon hade utsikt över
trädgården, stödde hakan i handen och blickade
drömmande framför sig.
Hennes farbror sade att dagarna voro underbart
vackra. Vad visste han om det? För Angela var det
denna tid som om sommardagarna flytt alla andra
platser och radat upp sig kring Thomas Mellers
fiskarstuga. Överallt annorstädes var det tomrum.
Hon frös, när hon inte var i hans närhet. Hon
<n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
