Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
319
— Hurra, det blir krig! ropade han och dansade
runt.
— Stilla, Cecil, varnade Thomas. Du skrämmer
Angela.
— Angela blir inte skrämd, sade Cecil med be-
stämd min.
Han närmade sig henne och såg spejande upp i
hennes ansikte. Och Thomas som också satt och såg
på Angela tänkte att Cecil med barnets instinkt
träffat rätt. Angela var icke skrämd. Hon hade tyd-
ligen ingen tanke på fara. Det var som om Cecil
talat om sina tennsoldater. Och Thomas kände sig
en smula otålig över detta drömlika, verklighets-
främmande lugn. Han fann icke bara något person-
ligt, för henne egenartat däri, utan också något all-
mänt svenskt som gjorde honom ännu otåligare.
O Sverige, land långt borta från den verkliga värl-
den och farorna! Åter och starkare än någonsin
kände han plötsligt att han ändå icke hörde dit.
Deras förhållande hade blommat upp så snabbt,
att han ibland tyckte att det icke hade några riktiga
rötter. Även om en världskatastrof icke komme att
inträffa, varom han dock var övertygad, visste han
ju att han icke kunde stanna här för alltid. Han
hade varit mycket försiktig med Angela utom de
första gångerna, då han för hennes unga stor-
mande och oskuldsfulla iver glömt alla försiktighets-
mått, och han var tämligen säker på att deras för-
bindelse ej skulle bära någon frukt, Måste han resa,
skulle han icke lämna henne i några svårigheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
