Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334
— Å fröken! viskade hon och reste sig på arm-
bågen. Svimmade jag?
— Ja, men ligg nu stilla, sade Angela. Det går
snart Över.
Då lade sig Frideborg till rätta.
— Här är ingen luft, sade Angela och gick fram
och slog upp ett fönster.
— Det är kokerskans fel att det är så instängt,
log Frideborg, nu lugnad av Angelas sätt. Hon tror
hon får reumatism, om det står öppet den minsta
smula:
Angela kom tillbaka till sängen. Hon kände sig
beklämd av detta mörka låga rum, där hon inte ens
varit inne förut. Den ouppbäddade sängen efter
kokerskan förstärkte intrycket av ett slags övergivet
och ovårdat, omkligt armod, som stod i så skarp
motsats till villan där uppe i trädgården.
— Är Frideborg sjuk? undrade Angela.
Till sin förvåning såg hon nu, hur Frideborg blev
blossande röd. Hon drog till sig bomullslakanet, som
ville hon skyla sitt nakna bröst och sina vita armar
med det.
— Jag är inte sjuk, utbrast hon trotsigt.
— Men Frideborg har sett dålig ut en tid, fort-
satte Angela tveksamt.
Hon tänkte på att det egentligen var hennes faster
Lilian, som borde stått här vid sängen. Men Lilian
brydde sig aldrig om tjänstflickorna, såvida det inte
var för att anmärka på dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
