Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
358
på Johannes” kyrkogård utan att veta, hur hon skulle
komma ut därifrån. Det var som om någon tvingat
henne att gå runt, runt i ett evigt kretslopp, på
samma sätt som hennes tankar denna sista tid rört
sig i samma banor.
Nu tänkte hon på Stanny, och hon visste att strax
därpå skulle hennes hjärta och hjärna svälla och
värka av tanken på Thomas Meller.
Ett par dagar efter det Stanny skjutit sig stod
hela Europa i lågor.
Och medan Angela ännu var nästan förlamad av
sorg över sin väninnas död, hade Lilian nödgat dem
allesammans till verksamhet genom att fordra att de
skulle hjälpa henne att packa ihop för att resa till-
baka till staden.
Lilian hade strax gripits av krigsskräcken. Hörde
hon ett skott ute från havet, brast hon i våldsam
gråt och var viss om att fienden redan närmade sig
stranden. Och hon förmanade Stellan att icke äta
för mycket, ty de måste nu börja spara för vintern.
Hungersnöden var inte långt borta. Hon vågade inte
stanna kvar så nära kusten, där fienden skulle stiga
i land. Så besvor hon Peter att de ögonblickligen
skulle avbryta lantvistelsen och genast fara in till
Stockholm. Peter hade ryckt på axlarna och fogat
sig efter hennes önskningar.
Allt gick så fort, att Angela inte ens fått träffa
Thomas. Men det hade kanske också berott på en
olycklig tillfällighet; Samma dag de skulle resa
hade hon smugit sig ifrån Nybo och vandrat den väg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
