Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
— Är du sjuk? frågade han vänligt.
Angela skakade på huvudet. Det ljusa håret
klibbade vid tinningarna av ångestsvett. Nej, hon
var inte sjuk, men hon var redan i slutet av andra
månaden. Ibland om morgnarna strax efter det
hon ätit frukost brukade hon smyga sig upp i sitt
rum och kräkas i ett kärl i garderoben. Hon gömde
sig undan med sina kväljningar som ett skyggt litet
djur av rädsla för att den rundögda Mat skulle
höra henne och förstå något. Nej, hon var inte
sjuk, men det kändes som om det växande inom
henne redan nu ville ha bättre plats. Om ett par
månader skulle det vidga ut sig i hennes kropp,
och då skulle hennes kläder bli alltför trånga. Det
var sant att hon magrat. Ständigt fick hon sy in
sin kjollinnning för att inte kläderna skulle hänga
omkring henne. En liten ring på hennes finger
gled nu lätt av, och slutligen hade hon måst lägga
undan den i en ask för att ej förlora den.
Nervöst började hon röra i några pappersark
som lågo ordnade på bordet framför henne. I sir
förvirring hade hon inte sett dem nyss. Men hon
spratt åter till, då Gotthard kom fram till henne
och lade sin hand över papperen.
— Du får inte titta, Angela, sade han.
Och när hon betraktade honom, fann hon till sin
förvåning att han log på ett konstlat anspråkslöst
sätt.
— Det är mina dikter, ser du, fortsatte han
ivrigt. Jag brukar slänga ner ett och annat på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
