Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
;2
första detta lilla barn skulle bli medvetet om var
Ekas gungande gröna park.
Angela gick ned mot sjön. En lätt dimma stod
orörlig lyftad över vattnet som om en vit svan
vilat sina vingar på dess yta. Och Angela satte
sig på en av stenarna vid stranden.
Med hakan stödd i handen såg hon ut över sjön.
Därborta låg ön, men den var dold i den skim-
rande svanens vinge. Angela hade lust att bedja.
Men det var så länge sedan hon bett till en Gud,
som mer och mer dragit sig tillbaka in i en okänd
salighets himmel, att orden icke kommo över hen-
nes läppar. Men hela hennes själ var stillhet. Hon
drömde utan att se några syner, oroades icke av
några tankar. Hon var ett stycke av Eka pärk.
En liten droppe av den blanka sjöns vatten. En
stråle av den lysande solen. Så ville hon förbli i
evighet. Kanske detta underbara vita tillstånd var
evighetens liv?
Hur länge Angela suttit så visste hon icke, men
hon fick med ens en känsla av att någon betraktade
henne. Hon vände på huvudet. Ett stycke ifrån
henne stod Adéle och såg på henne med en genom-
borrande blick. Det var något ohöljt nyfiket och
lystet i denna blick som kom Angela att rysa till.
Men hon behärskade den rädsla hon alltid haft för
Adéle och ropade:
— Goddag, Adéle.
Då kom Adéle långsamt gående över gräset fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
