Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
förstod allting bättre än hon själv, att hon hade
rätt till Angela, ja till hennes hemligaste liv. Där-
för sade hon ingenting. Hon bröt de två breven
som lågo bredvid henne. Det ena var från Paula.
Det andra från Edla. Edlas brev var kort. Hennes
brev voro alltid korta. De brukade ju också ut-
göra mamma Bettys förtvivlan. Hon gratulerade
Angela på ett torrt och korrekt sätt, och Angela
tänkte att kusin Edla lika väl kunde låtit bli att
skriva. Vad hon skrev gav ändå ingenting. Den
snälla Paula, vars stil var som en oläraktig skol-
flickas, hade däremot fyllt sex sidor med sin vän-
liga och välmenande ande. Först på slutet av ett
tillagt ark stod en blyg fråga, om Angela ännu
träffat Gotthard.
— Berättar Paula något nytt från Stockholm?
frågade Petra.
Angela svarade först nej. Hon var så upptagen
av tanken på Thomas Mellers försvunna brev. Men
så erinrade hon sig något äv vad Paula omtalat.
— Jo, det var sant, sade Angela hastigt. Lilian
tycks ha blivit ond på den vackra Frideborg —
deras husjungfru på Nybo, du minns. Hon skall
flytta.
— Lilian är oresonlig, sade Petra. Hon kan
aldrig ha en jungfru länge.
— Jag tror att Frideborg väntar ett barn med
löjtnant Bernard Landborg, kom det långsamt från
Angela.
Petra blickade hastigt upp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
