Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
— Det gör han ju också nu, svarade Gotthard
bryskt. Har inte mamrna en aning om hur de kriga
för närvarande? Det är syskon och kusiner som
slå ihjäl varandra och hitta på de mest raffinerade
pinomedel åt varandra — inte minst bland de barn
i förskingringen som kallats Israels,
Men Betty ville inte tala om kriget. Det hade
brutit sig in över hennes lugna kärleksfulla liv, och
hon ville icke riktigt erkänna det. Hon led fruktans-
värt, då hon tänkte på hur familjer och hem nu
föllo i spillror. Familjebegreppet, hemmet, fort-
plantningen av nya lyckliga släkten: det var ju
Bettys enda religion. Hon dyrkade familjen, alla
dessa skilda medlemmar som måste hålla samman
i nöd och lust, Vad henne själv angick, så hade
hon ju nu, sedan Hans dött, ändå barnen kvar, och
alla hennes känslor och drömmar koncentrerades då
inom denna trånga krets. Hans hade alltid förr
hejdat hennes högtflygande drömmar om barnen
och spått olycka och oväder. Nu när han var borta,
kunde ingen mer hindra Betty i hennes tankars
vilda framfart. Ännu hade intet av barnen vållat
henne någon besvikelse, Ännu voro de så unga —
alla möjligheter till att bli det stora och märk-
värdiga Betty fantiserade om funnos alltjämt för
dem.
— Gå din väg ett tag, sade Betty efter en stund
till Gotthard, Du måste väl titta på ladugården och
jämföra den med vår. Jag vill prata med Petra och
Angela.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
