Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
alldeles vita ansiktet, Denna mun brann utan att
hon hade en aning om det — lyste och doftäde mot
honom här i dunklet som om en blossande ros
blommat upp på nytt efter höstmorgonens frost och
kyla.
När nu ingenting annat hjälpte, varken hårda
ord eller vredgade blickar, lade Angela med en
liten obeskrivlig åtbörd, som om hon i hemlighet
släppt efter för något, medgivit något, sin hand på
Gotthards arm.
Förvirrad såg han ned på handen. Det rörde sig
svagt i hans ouppfostrade hjärta. I en plötslig
glimt såg han Angela böjd över skrivboken där-
uppe i skolrummet. Flon hade alltid arbetat vid
hans sida :med av iver blossande kinder. De hade
inte varit gamla då: två barn som lekt och gnabbats
tillsammans. Med sänkt blick följde han handens
späda, mjuka linje. Med ens kände han sig för-
vånad. Hans handling av brutalitet nyss tycktes
honom ofattbar. Från handen smög han en för-
stulen blick upp till Angelas ansikte. Nyss hade
han våldsamt ägt detta ansikte. Blotta vidrörandet
av den fina huden och förnimmelsen av läpparnas
värme hade skänkt honom en oerhörd njutning.
Tryckningen mot hennes bröst och hennes höfter
hade sedan fullbordat den. Det hade varit ett slags
våldtäkt utanpå kläderna. Hade han stulit? Ja,
han kände sig som en tjuv. Men plötsligt hade
varken förnimmelsen av skam eller känslan av
händöende lust någon makt över honom längre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
