Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
TX.
Denna tid under det stora krigets första månader,
då det jordiska helvetets svalg börjat öppna sig
och hela världsrymden tycktes genomborrad av de
av sina styresmän djävulskt mördade soldatmas-
sornas ångestrop, levde Petra och Angela på Eka
som på en fjärran ö för sig själva och för wvar-
andra. De hade dragit sig undan från de förhat-
liga människorna, och ibland tyckte de att den lilla
ön därute i sjön, så sagolikt tyst och ensam, om-
slöt deras hjärtan och vaggade dem bort från allt
det fruktansvärda omgivande livets stränder. Aldrig
hade de varit så nära varandra som ru. Deras
dagar gledo hän i ett stilla enahanda. Höstens dim-
mor blåste in över dem. Parken kläddes naken av
nattens stormar. Under ilande höstskyar sträckte
sig svarta grenar, berövade all sommarens tunga
fägring. Regnet piskade rutorna. Buskarna tätt
intill salsfönstren gnedo sina kvistar mot glaset
som om de tiggt om att få komma in.
Om kvällarna sutto Petra och Angela som förr
vid salsbordet och sydde. De hade nu alltid ned-
dragna rullgardiner, och om någon närmade sig
rummet gömde de hastigt sina sömnader under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
