Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
xX;
För den som har ett ödsligt hjärta och ingen
annan att älska än sig själv bli de kulna kvällarna
under hösten på landet kusliga och fyllda av spö-
ken. Man sitter ensam i den torftiga salen, och en
gardin börjar röra sig. Det finns intet drag, alla
fönster äro väl tillbommade för kylan. Men gar-
dinen rör sig, Man sitter en stund och ser med
torra och svidande ögon på gardinen. Så kommer
skräcken smygande. Det är ingen reson i den
skräcken. Men ingenting kan lugna den. Den kry-
per som ett kallt djur över kroppen. Hela ens leka-
men trampas av små djurtassar. Då står man inte
ut. Man rusar fram till fönstret och drar upp rull-
gardinen. Mörker. Fönstret är svart. Bara en svag
stråle darrar mitt i det svarta. Det är en reflex
från den tända lampan över salsbordet. Och
medan man står där vid fönstret, hör man natten
utanför. Den smyger över gårdsplanen. Den sitter
i träden och gungar på nakna grenar. Den pustar
kyla omkring sig. Den har släckt allt ljus under
sin mörka kappa. Till och med stjärnorna har
den släckt. Den är olidlig, denna natt. Den lurar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
