Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
aptit. Men se, jag tycker som så att man skall ta
vara på alla fördelar, när man tjänar. Är maten
god, skall man välan förse sig.
— Visst, visst skall man det, sade Adéle otåligt.
Och fröknarna själva då?
— De äro ju jämt med varandra. Alltid sitta
de tillsammans. Hyggliga äro de i alla fall och inte
vidare anspråksfulla, Men är fröken Angela klen?
Fröken Petra vårdar sig så ömt om henne som om
det vore något fel på henne. När de gå uppför
trappan, så tar hon den där unga flickan under
armen, Det ser välan konstigt ut ändå?
Adéle böjde sig närmare. Hon flämtade litet.
— Ser det konstigt ut, tycker Mat? Hår så?
sade hon.
Mat gav henne en förvånad blick.
— Jo, fröken Angela som är så ung, vet jag,
svarade Mat i lugnt undervisande ton. Inte borde
väl en sådan där ung gräbba behöva hjälp med att
gå uppför en trappa. Inte skulle jag behöva det,
det är jag pin säker på. Men sanna mina ord tror
jag inte det är något galet med den här tösen. Jag
tror aldrig hon är frisk. Ibland efter frukosten
går hon upp på sitt rum och håller sig instängd
där för långa stunder. Det är som om maten
kväljde henne och hon ville bli av med den.
— Så Mat kan hitta på, mumlade Adéle.
— Hittar jag på? Det är just vad jag inte gör.
Mat var en smula stött. Hon skyndade sig att
äta upp den goda kakan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
