Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
Då skulle han äntligen ånyo kunna börja leva
och efter alla dessa förlorade år kanske återfinna
sig själv.
Men Adéle rosslade:
— Älska mig, Josef. Jag skall ligga hos dig i
natt, Josef min älskling.
Då släppte han henne så häftigt att hon for
bakåt och grep famlande tag i draperiet.
— Du är tokig, väste hon,
Tord märkte hur hon trasslade in sig med hän-
derna i detta smutsröda, fransade draperi. Det var
som om det plötsligt fått liv. Det svällde, det sling-
rade sig i vågor kring Adéles kropp som andades
så tungt. Det såg ut att vilja strypa henne. Det
ryckte i Tords händer av lust att hjälpa draperiet.
Han skulle stoppa in det i Adéles kluckande magra
strupe . .. Och :sedan ; ., Sedan — skulle: allt bli
tyst. Han mindes att han ofta tänkt så — att han
längtat efter den tystnad Adéles döda kropp skulle
sprida omkring sig.
Så vände han sig tvärt om och gick in i sitt
rum, I förtvivlan reglade han den. Ett par gånger
hörde han Adées fingrar treva över den. Det lät
som om ett djur krafsat och snokat omkring den.
Men han rörde sig inte. Så hörde han henne i vild
fart springa uppför trappan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
