Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
lade han försagd. Du vet det kanske inte själv.
Men det är som en eld.
Då slog Petra ned ögonen för att han inte skulle
komma hennes och Angelas hemlighet på spåren.
Tord stod en stund tyst och betraktade henne.
Det var något hos henne som mäktigt grep honom.
Och när hon nu räckte honom sin hand fattade han
den med ivrig värme, Denna mjuka fasta hand
- gav honom styrka. Han glömde den onda röda
natten, som strömmat förbi honom som en ström
av blod.
— Nå? sade Petra och betraktade honom leende.
Skola vi bli vänner då?
— Ja, svarade Tord.
Sakta släppte hon så hans hand och gick mot
dörren. Tillsammans lämnade de ödestugan.
Och när de vandrade sida vid sida tillbaka ge-
nom skogen, samtalade de om gårdens skötsel som
ett par goda kamrater. Då och då smög Tord sig
till en blick på Petras mun. Vad var det för hem-
lighet hon dolde för honom? Det måste vara något
nytt och underbart som så förvandlat henne. Men
Petra gick oberörd raskt framåt. Hon längtade
att åter vara hemma hos Angela.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
