Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
mot dessa späda barnalemmar, som hade en doft
av mjölk och honung. Svens barn — hennes barn!
Hon hade i sina tankar frimodigt uteslutit modern!
Betty reste sig äntligen från bordet. Hon måste
packa. Hon hade tusen saker att göra i ordning
innän sin avresa.
Snart var hon uppe i sitt rum och öppnade skåp
och byrålådor. Men när hon nu drog ut en låda,
föllo hennes blickar på en liten skär kofta hon
virkat åt barnet. Hon tog den ömt och tafatt mel-
lan sina händer, Så glad och flitig hon varit! Det
fanns bara goda tankar invirkade i det där lilla
skära löjliga plagget.
När Gotthard kom upp, fann han Betty gråtande
med den lilla tingesten, som hon tryckte mot sina
ögon, avtorkande sina tårar.
Då gick Gotthard hastigt över golvet. Han
gjorde det enda rätta just då.
— Du har alldeles övergivit mig, sade han före-
brående. Jungfrurna springa som yra höns där-
nere. De ha inte ens serverat din son något för-
middagste. De tro visst att jag fallit i onåd. Vad
har jag då egentligen gjort?
Då släppte Betty förskräckt vad hon hade för
händer och slog häftigt armarna om Gotthard.
— Du har ju ändå mig kvar! Jag skall väl också
gifta mig, du. Och räkna på mig, jag kommer att
skänka dig en hel barnskara, sade Gotthard.
Nu log Betty tätt invid hans bröst. Hennes tan-
kar gingo snabbt till Angela. Kanske... Vem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
