Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
klädde honom så bra att göra vad som föll honom
in. Han satt med huvudet litet nedböjt. De täta
ögonhåren skuggade blicken, men Betty visste hur
rent av oroande skarp och forskande hans blick ur
de mörka ögonen var. Nyss hade han stått i dörren
till Lilian von Pahlens salong. Han hade knappast
hunnit hälsa på Lilian, som på sitt tillgjorda sätt
svävat omkring honom och Betty.
— Kom, Betty, hade han sagt brådskande, näs-
tan ohövligt.
Och han hade sprungit före henne nedför trap-
porna. Sådan mindes Betty honom alltid, ständigt
på språng, gripande med de bruna smala fingrarna
omkring sig, hukande sin smärta långa kropp ned,
som om han varit beredd att i varje ögonblick
kasta sig över någon, slå klon i ett utsett rov.
— Har du fått det bra nu, Jacob? vågade sig
Betty äntligen fråga.
Han tycktes så försänkt i tankar att hon nästan
var rädd att störa honom.
— Hur? Vad för något?
Han vände litet på huvudet. Ögonvitorna blänkte
till. Så sjönk han tillbaka en smula mot ryggstö-
det. Han talade med blicken riktad på gatan fram-
för sig,
— Bra? sade han. Jag är så ärelysten att jag
aldrig tycker jag kan få det riktigt bra. Men kan-
ske man kan säga att jag har det någorlunda. Allt
är inte riktigt färdigt än på min privatklinik. Men
det skall bli färdigt. Som du vet har jag med hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
