Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
till den andra på ett skickligt sätt. Röken kom i
små stötar genom hans känsliga näsborrar. Han
hade tagit bort Dora Macsons barn i våras, hennes
och hans barn, Och här vid hans sida satt Betty
och sörjde över Bess” missfall. Livet var futtigt
och löjligt. Inte tragiskt, Just futtigt! Man snöt
varandra på penningar, ja Hans, den älsklige, hade
begått ett fult streck genom att skjuta sig, innan
han lämnat Jacob pengarna — betalningen!
Ja, sannerligen en ringa betalning skulle det ha
varit för att han legat med Jacobs älskarinna. Dora
hade inte varit sig riktigt lik efter den där aborten.
Hon gick omkring och såg ut som om hon hade
ont samvete. Hon var också mycket ensam nu.
Hennes man, Osborn, for omkring på turnéer som
något slags marskalk till den skrävlande Scholem
Aleikoum,. Den tappre löjtnanten riktigt dröp av
blodtörst och skällde på svenskarna som inte ville
följa honom och Scholem Aleikoum ut i det heliga
kriget. Ja, han var ett missfoster till djur som
skällde och gol samtidigt. Hundracka och tupp på
samma gång!
I detsamma svor Jacob Levin till våldsamt. En
ung elegant dam hade plötsligt, till synes alldeles
ändamålslöst, stigit ut från trottoaren och gick
nu över gatan på höga klackar som smattrade mot
gatstenarna. Bilen stannade alldeles inpå henne,
spottande av ilska. Betty pep av förskräckelse,
men Jacob hade blivit vit i ansiktet, ty när den
eleganta unga damen nu såg upp och log litet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
