Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
även om hon ej visste om att Dora varit det. Och han
började åter tala för att hindra Betty att yttra sig.
— Ibland, sade han, tycker jag att den enda
glädje jag här över min klinik är att jag väckt Sam
Vårdmans vilda avundsjuka. Du minns väl min
hyggliga Sam, han som ser ut som en dum skol-
pojke — någon lång tafatt räkel som fått gräl och
ovett under lektionen.
— Ja, sade Betty, förvånad över att Jacob redan
kunde tala om annat än olyckstillbudet nyss.
— Nå, vi voro ju nästan kompanjoner, bodde i
samma hus och rådgjorde ofta med varandra. Jag
gick ju raskt om Vårdman. Jag är sådan att jag
måste förbi alla, Vårdman sitter kvar där nere
på Norrmalmstorg. Han kommer faktiskt ingen
vart, och det värsta för honom är att han inser
att mitt sjukhem är det enda möjliga när han
gjort någon blunder, och därför händer det rätt
ofta att han med svidande hjärta måste rekom-
mendera sina patienter till mig. Det är mycket
komiskt.
— Och du behåller dem förstås, sade Betty
leende.
Jacob lyckades inte längre se likgiltig ut.
— Sådant där, det är allvarliga saker. Jag har
nog och övernog av patienter. Men jag kan ju
inte stöta mig med personer som prompt vilja
stanna hos mig, sade han.
— Och pappa då? sade Betty. Nu har han väl
det litet ensamt?
10, — v. Krusenstjerna, Bröllop på Ekered.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
