Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
det åtminstone varmt. Kapellet med alla männi-
skorna värmer. Känner du inte det? Vill du inte
följa med in, så kan jag kanske göra dig bekant
med grevinnan, om hon är där i dag?
Bernard hoppade till. Han var obehagligt be-
rörd redan av att hon sade du till honom. Men
han tänkte åter att det kanske var mycket bättre att
de gjorde upp sitt mellanhavande här i halvdunklet
än på gatan, Det stod ett par stolar ute i förstugan.
Kanske någon glömt att flytta in dem.
— Prata nu inga dumheter. Men vi kunde väl
sätta oss här ett tag, sade han trött.
Frideborg kröp tätt intill honom i mörkret.
— Du förstår väl att jag måste få hjälp med
barnet, sade hon med en bedjande, längtansfull röst
som om hon tiggt honom om en kyss.
— Hur mycket begär du för ögonblicket? frå-
gade Bernard.
Och han tyckte att församlingen därinne med
tusen tungor upprepade: »Lön, lön, vilken lön!»
Men det var om himlen de därinne sjöngo.
Frideborg blev plötsligt utom sig över hans
kalla fråga. Hon såg för sig de sedlar han skulle
sticka till henne, och hon teg. Han kände sig be-
svärad av hennes tystnad. Inte kunde hon väl
vänta heller att han skulle underhålla någon fort-
satt förbindelse med henne bara för att han haft
henne en enda gång. Det var väl illa nog att hon
blivit med barn — om det nu verkligen var sant.
För en tid sedan hade han i societeten träffat en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
