Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
185
Betty vände sig hastigt om. Dörren till salon-
gen stöttes upp som om en hård vind rusat emot
den, och in rusade Alexandra Vind-Frijs. Hon
hade gråtit i trappan, och hennes näsa sken röd
och blank av tårarna. En liten droppe dallrade
på nästippen, och hon skakade förargad bort den.
— Var är Lilian? väste hon. Jag skall träffa
henne nu, nu genast på fläcken.
Betty hälsade på henne, men Alexandra hade
knappt tid att räcka henne handen,
— Allt är förlåtet, stönade hon och sjönk ned
på en stol.
— Vem säger fröken Vind-Frijs det till? frå-
gade Betty leende. Skulle jag mig ovetande ha
förorättat fröken Vind-Erijs?
Lilian kom in i rummet utan att veta om att
Alexandra. var där. När hon fick syn på henne,
ryggade hon först tillbaka som om hon blivit rädd.
Hon hade inte sett sin Alexandra sedan i somras,
och hon hade alldeles glömt hur röd hennes näsa
brukade skina vid högtidliga tillfällen.
Alexandra såg på henne med glittrande ögon
och upprepade nu, fast inte fullt så triumferande
som nyss:
— Allt är förlåtet.
Nu inträdde Josef Wahlbom i verksamhet;
Ingenting gladde honom så, som när två gamla
vänner som båda kunde vara honom själv till gagn,
beslöto att icke låta solen gå ned över sin vrede.
Han gned händerna mot varandra som en med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
