Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
XVLL.
Det snöade litet ute. Hela dagen hade mörka
moln hängt över hustaken, och nu drevo några
vilsekomna flingor i luften, men smälte genast, så
fort de berörde gatstenarna. Löjtnant Bernard
Landborg såg med bekymrad blick upp mot en
gatlykta, som lyste med ett dimmigt och frostbitet
sken. Hade hans tankar klarnat nu? Var han änt-
ligen riktigt säker på hur han skulle förfara med
Frideborg?
Han var på väg för att be Stellan von Pahlen
gifta sig med henne. Tanken hade slagit rot inom
honom. Han måste naturligtvis erbjuda Stellan en
rundlig ersättning i penningar, men han var ju rik
nog för att kunna göra det. Och han ville ordna på
bästa sätt för flickan, så han aldrig mer skulle be-
höva tänka på henne, Hon skulle komma att tacka
honom på sina bara knän, Kanske kittlade honom
också tanken med ett slags skadeglädje. Den sköna
äktkvinnliga Frideborg och den flickaktiga Stellan,
vilket par! Han skulle rent av spela rollen av deras
goda ande, men samtidigt skulle han göra Stellan
om möjligt ännu löjligare än han var och av båda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
