Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
— På vad sätt då? frågade Lilian intresserat.
Skall hon in på någon anstalt? Det kan hon behöva,
stycket, bara de inte bli för mesiga med henne.
— Jag har kommit hit för att säga fru friherrinnan
det, sade Josef. Jag vill att friherrinnan åter skall ta
sig an den fallna. Friherrinnans inflytande är säkert
välsignelsebringande och flickan sörjer bittert över
att friherrinnan inte vill veta av henne. Ja, jag har
lärt känna henne och nu menar jag som sagt att fri-
herrinnan åter skall ta emot henne och fortsätta att
lära henne allt vad till ett välordnat hem hörer.
Sedan skäll jag ... skall jag gifta mig med henne.
Lilian kunde inte få fram ett ord, så förvånad
blev hon. Frideborg och denne predikant! Nu kände
hon sig med ens ledsen över att hon kört av flickan.
Predikanten skulle tyckt mera om henne om hon inte
gjort det. Plötsligt såg hon på honom med nya
ögon, Hon hade inte tänkt på honom förut som på
en man med mäns begär och känslor. Nu gjorde
hon det, ty på det oegennyttiga frälsningssyftet
trodde hon inte mera än hon ville. Den nya upp-
täckten berörde ganska angenämt hennes sinne.
Alexandra hade väl inte helt förstört henne. Hon
kunde ännu se med välbehag på en man, även om
hon tröttnat på den gode Peter.
Josef såg det intryck han gjort. Han hade en
redan i missionsskolan så smått förvärvad och under
de lärorika kolportörsåren snabbt utbildad förmåga
att läsa i dessa sällsamma, grumliga och svårut-
grundliga brunnar: människornas hjärtan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
