Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
XX.
Greve Gusten Värnamo af Sauss fann denna höst
då och då vägen till Jerikokapellet. Han brukade
slå sig ned på en av de hårda stolarna, pustande,
röd i synen och med sin osäkra vindande blick
riktad uppåt någonstädes i närheten av taket, som
om han väntat att någon strimma av det himmelska
ljuset däruppifrån skulle dyka ned på honom. Han
gick till att börja med dit därför att hans mor bett
honom om det.
Sångerna tilltalade också hans lättrörda hjärta.
Ibland tänkte han på tyskarna. Han hade väl glömt
att bedja, han kunde inte riktigt få fatt i de rätta
orden, men han önskade så ivrigt att de skulle
segra, som om deras seger kunde varit någon
triumf för hans personliga fåfänga, som så ofta
under hans: kringflackande ungdomsår sårats av
fransmännens, de latinska människornas spydighet
och ironi över hans klumpighet och brist på för-
måga att assimilera sig med deras språk och vanor
— och så kände han ju att han själv liksom så
många tyskar tillhörde de från födseln hopplöst
misslyckade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
