Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
269
sin bostad här. Grevens gestalt skymde sängen för
henne. Då hörde hon ett utrop:
— Ä, min gosse. Ä, kommer du nu, lille Gusten?
Agda darrade till. Greven hade gått fram till
sängen, och nu såg hon ett blekt magert ansikte
som plötsligt lystes upp av ett leende som förjagade
det lidande uttrycket.
Agda ville smyga sig ut igen. Hon kände det
som om hon inte hade rätt att tränga sig in här.
Men då sträckte greven ut sin hand och fattade tag
i henne,
— Här är lilla Agda, sade han.
Agda undrade om han redan talat om henne. Det
lät så välbekant detta. Nu stod hon vid sängen. De
lysande ögonen betraktade henne. En hand famlade
efter henne.
— Kommer Agda med Gusten? frågade en mild
röst lågt.
Greven såg förväntansfullt på Agda. Den där
tyngden föll av henne. Här var åter en människa
ur livets skymning och dödsskuggornas dal som
vädjade till henne. Hon tyckte att hennes armar
bredde ut sig. De blevo åter fågelvingar som ville
gömma allt sjukt och lidande i sina varma dun.
— Ja, viskade Agda. Jag har kommit hit med
Gusten.
Då kände hon hur kvinnan där i bädden drog
henne ned till sig som ville hon viska en hemlighet i
hennes öra. Med ens såg hon ansiktet snabbt för-
vridas i fasa som om en ohygglig tanke arbetade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
