Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280
och dölja sin skröplighet i förintelse och klarblå
blomkalkar.
Angela lög litet åt sina egna tankar.
Då lade Benno Levin sin hand på hennes arm.
— Vad ler du åt, lilla barn? frågade han,
Men Angela kunde ju inte svara att hon önskade
att hon vore gammal som han, Hon såg bara upp
i det blå och log.
Och då stannade Petra och gamle Benno Levin
och betraktade henne. Petra tänkte:
— Vad jag älskar henne! Hon bär livets gåva
1 sina händer.
Men Benno Levin skakades av en liten rysning.
Han såg vad han inte nyss sett: att hennes ansikte
fått något skimrande över sig. Det var som om
hon väntade på något och som om denna väntan
fyllde hela världen omkring henne med ett sakta
sus. Och han önskade så innerligt att hon inte
skulle bli besviken. Han hade alltid varit särskilt
fästad vid Angela. Och nu tog denna känsla helt
honom i sin makt.
Han grep henne om axlarna och sade:
— Tillåt en gammal herre att kyssa dig.
Och han slog armarna om henne och kysste
henne ömt på kinden,
Angela blev åter glad. Hon tyckte att han med
denna kyss velat försona det onda hans son Jacob
anstiftat, då han brutalt överfallit henne uppe i sitt
mottagningsrum, Och hon gick med lätta steg vid
gamle Bennos sida,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
