Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
XXIII.
Adéle Holmström kröp in i hörnet vid den
trasiga spiseln uppe i ödestugan. Hon hade varit
ute och strövat i skogen kring Ekered, och så hade
hon funnit det övergivna huset bland träden och
gått in. En underlig spöklik stämning hade fått
makt med henne. Hon tyckte att hon blivit lämnad
fängslad här så att hon inte kunde röra sig. Det
droppade av fukt från tak och väggar. Genom det
sönderslagna fönstret slog höstvinden in, men hon
satt stilla, frysande, grå i ansiktet. Ibland gav hon
ifrån sig ett hest, skrämt, klagande ljud, Här inne
hade Hans von Pahlen en enda gång brunnit av
kärlek och lust tillsammans med den vackra Dora
Macson. Men väggarna berättade det inte för
Adéle. Hon tyckte bara att det gamla huset plötls-
ligt fallit över henne och nu kramade henne emellan
sig och icke ville släppa henne ifrån sig.
Adéle hade hört talas om dubbelbröllopet som
inom kort skulle firas i Ekereds kyrka, och hon
fick ingen ro för tanken på dessa sälla par som
skulle vigas. Hon hade också försport att Josef
Wahlbom, kolportören, skulle komma, och vetskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
