Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
täckte hon att hon satt och kysste luften omkring
sig. Älskade hon då så denna ruttna höstluft att
hon måste kyssa den? Hon gjorde sina läppar
mjuka, och de blevo med ens brinnande. En för-
fallen ödestuga som längtade efter kyssar!
Hon visste inte hur länge hon suttit så, när hon
plötsligen hörde att steg närmade sig stugan. Då
kröp hon längre in mot spiseln, gjorde sig liten och
ville försvinna. Det stod någon i dörren, Det var
Gotthard. Han stod där och vaggade litet på
tröskeln utan att upptäcka Adéle. Han såg inte åt
hennes håll utan hän på det trasiga fönstret. Han
hade höga stövlar och var lerig ända upp på benen,
Också han hade strövat omkring i skogen i flera
timmar. Han hade ingen riktig ro på sista tiden.
Det var som om luften stelnat omkring honom.
Den slöt sig som en gipsmask om hela hans nacke,
och då ville han sparka för att bli fri.
Nu såg han sig omkring i rummet. Så ryckte
han till. Adéle steg plötsligt upp från sin plats vid
spiseln. Han kände inte igen henne först och tog
skrämd ett steg bakåt.
— Blev Gotthard rädd? frågade hon.
Nu stannade hon mitt på golvet. Hon hade en
grå dräkt på sig. Hatten låg borta i en vrå. Det
färglösa torra håret kom ansiktet att se blekare och
mera magert ut än vanligt. Nu lyfte hon armarna
som sökte hon balansera på en smal spång över ett
bråddjup. Ja, hon stod där vacklande, nära att falla.
Gotthard log osäkert. Helst hade han velat gå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
