Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288
ser oss. Du kan gärna ta och öva upp mig ett tag,
och dig själv också. Ingen skulle få veta det...
— Få veta vad? frågade Gotthard lågt. Nu
ville han höra henne säga om det gång på gång,
för att de båda skulle värmas i kylan omkring dem.
— Ä, det förstår du nög, svarade hon.
Men Gotthard ville att hon skulle säga det med
klara ord som nyss. Mot sin vilja började han så
småningom känna sig litet upphetsad. Under hela
denna tid av ensamhet hade hän oupphörligen
längtat efter en kvinna och ofta om nätterna famnat
skuggbilder. Anade Adéle det? Män och kvinnor
kunna inte alltid vara ensamma. Han betraktade
hennes mun som var så nära hans. Här satt
nu en kvinna av kött och blod och tiggde om
älskog.
Det var visserligen inte Angela, Långt ifrån!
Men hon som tiggde var het av brunst och hennes
kropp längtade efter att trycka sig mot hans. O,
om det varit Angela! Nu skämdes han ett tag över
att den åldrande Adéle också väckt hans åtrå, och
han rörde sig oroligt på bänken.
— Ingen skulle få veta det, upprepade hon.
— Vad då? mumlade hän igen.
— Det här, sade Adéle och kastade sig intill
honom,
Men han tog inte upp händerna ur fickorna och
rörde sig inte heller,
Då gled hon ned på golvet, som hon alltid bru-
kade, och smekte våldsamt hans knän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
